Hösten börjar göra sig ordentligt påmind och efterspelet från valet upptar fortfarande ett stort utrymme i media och lär väl fortsätta att göra så ett tag till. I mitt huvud så snurrar det en del tankar utifrån vad panelen på Public Partners valanalys reflekterade kring den 15 september, Eftervalsanalys 2022. Vi fick bland annat ta del av panelens utblick inför kommande utmaningar i offentliga organisationer där till exempel signaler om kostnadsökningar på bred front kommer att påverka behov av utveckling, förändring och förnyelse. Det i sin tur är givetvis utmaningar som nya styren i riket, bland regioner och kommuner tillsammans med tjänsteledningar behöver ta tag i. Och snart så har alla nyinvalda förtroendevalda fått sina nycklar och kan ta plats och börja tjänstgöra i praktiken.

Jag tänker att en väg framåt för att tackla mänskliga organisationers utmaningar och lösa de problem som de står inför är att utgå från ett systemtänkande baserat på ett systemteoretiskt synsätt. Systemteorin, som är en ämnesövergripande vetenskapligt synsätt, utgår från antagandet att alla mänskliga system (individer, grupper, organisationer, samhällen) strävar efter att överleva, utvecklas och transformeras. Förutsättningar för att lyckas med det är att många delar bilder av vilka mål som organisationen strävar mot och hur den aktuella utvecklingssituationen ser ut.

Om till exempel en grupp förtroendevalda kan dela bilder av den aktuella situationen så skapas en god grund för att sedan driva de politiska initiativ som man strävar efter. Om en ledningsgrupp delar bilder av den aktuella situationen och enas om vilka gemensamma mål som ska gälla för organisationen så blir det enklare att komma överens och peka på lämpliga åtgärder för att ta sig fram. Om en arbetsgrupp delar bilder av hur den aktuella situationen ser ut med leveranserna så blir det enklare att diskutera kolleger emellan och komma överens om vilka förbättringar vi ska göra här och nu.

I Public Partner så jobbar vi med en analysmodell (linserna) som utgår från en holistisk syn på mänskliga organisationers olika ingående delar som hänger ihop via relationer och beteenden i en gemensam helhet. Genom att sedan analysera hur ett system som helhet producerar just nu i förhållande till svaret på frågan: ”vad skulle ett önskat resultat för oss vara?” så kan vi i medskapande processer med aktörer från organisationen i de allra flesta fall hitta potentialer till effektivare och smartare sätt att möta framtidens utmaningar. Vår modell, där vi balanserar systemets olika delar, illustreras så här.

När man väl har hittat sina prioriterade utvecklingsbehov så kan man återigen lyssna på panelen från vårt event där de reflekterade över att jobba med modigt ledarskap, experimenterande och successivt lärande för att hitta rätt lösningar. Genom att vara mer i görande snarare än tänkande så kan man successivt förbättra, förnya och anpassa lösningarna utifrån givna förutsättningar i organisationen.

Jag vill gärna slå ett slag för att använda kraften i systemtänkande när det gäller utveckling av styrning och ledning i komplexa organisationer som bygger på mellanmänskliga relationer. Den kraften är kanske större än vad vi tror och kan hjälpa oss snabbare än vi förväntar oss?

Ha det fint.

/K